Dåliga beslut

Ligger i sängen och känner att jag inte riktigt hänger med på vad som händer. Gjorde misstaget att åka och baka igår, vilket jag verkligen får ångra idag. Allt gör ont och jag känner mig allmänt seg och trött och förstörd. Inget går i min väg idag..


Sjukhus

Ligger på sjukhuset just nu. Har varit här sen 07.30 typ. Ledinjektioner står på schemat idag. Just nu ligger jag i sängen, iklädd en väldigt ful sjukhusskjorta. Som det är jätte stora hål mellan knapparna. Den som designade detta plagg var en man det är allt jag tänker säga. Droppet är inkopplat också och in i min kropp pumpas det just nu in en härlig blandning av vatten, socker och lite salt. Typ två liter ska väl in eller något. Väldigt trevligt.
Nej ska väl försöka sova nu innan nersövningen.


Flottiga chips och fin klänning!

Sitter i sängen, med min fina långklänning och äter flottiga chips? Haha, är helt sminkad, håret är fixat och klänningen är på. Och så sitter jag och äter chips i min ensamhet? Är det inte patetiskt. Men ärligt talat så har jag valt det, har varit hos David och firat hans artonårs dag. Var där i en och en halv timme sen fick jag nog. Klarar inte av folksamlingar. Det är jobbigt, får för mig att alla ser på mig och tycker synd om mig. Men det gör dom. Vet inte hur mänga gånger jag har hört idag att folk tycker synd om mig. Men varför är det synd om mig? Det finns folk som har det tusen gånger värre än vad jag har! Och det är egentligen inte synd om mig, det är synd om min kropp som tar en sån jävla skada. Men jag gör det inte bättre, borde träna och inte äta chips. Men det är svårt att bara gå. Även fast att det inte är farligt att det gör ont, så gör det ju fortfarande ont och då är det sjukt svårt att hitta någon motivation.
Aja så är det, mitt liv är väl inte det bästa. Men jag försöker iallafall. Något positivt med denna dag är att jag lyckades pressa ner mina fötter i mina tolv cm klackar! Så fina dom är, men kan inte gå i dom. Har ingen balans, men det var roligt att iallafall sitta i sängen i någon minut och ha dom på mig. Att man kan bli glad för så lite. Men det är de små sakerna som räknas!
Tänkte bjuda på en bild!

Slut på tårar

Jag har tappat bort mig själv, påvägen till att bli den jag är idag. Har jag tappat bort mig själv. Har inte tänkt på det innan men idag var jag, Dana och Filip och tittade lite i affärer. Och Dana undrade vad jag gillade, och ärligt talat så vet jag inte. Jag vet inte ens vad min favorit färg är. Jag vet inte ens vart jag är påväg. Jag vet bara att saker går på rutin och automatik. Mer än så vet jag faktiskt inte. Jag vet inte om jag är lycklig längre. Jag känner mig likgiltig till alla känslor. Gråtit har jag inte gjort på dagar. Inte vaknat upp svettandes och gråtandes på veckor. Men jag har inte heller vaknat upp med ett leende på läpparna. Det är läskigt, att inte känna något. Att bara följa med. Jag har gjort massor med grejer, både bra och dåliga, för att få fram några tårar. Men det är som om de är slut. Som om de slutats att tillverka. Att det inte är meningen att jag ska gråta mera. Kanske det är så? Att kroppen vid en punkt bestämmer sig för att man ska sluta gråta? För att man gjort det så mycket? Kanske. Jag vet inte faktiskt. Det ända jag vet är att klumpen i mitt bröst gör ondare och ondare. Smärtan blir värre. Överallt. En dag kanske kroppen stänger av den med? Som med tårarna?


Rutin


RSS 2.0