Drömmen som blev till verklighet

En dröm jag haft är att få äga en Kitchen aid. Töntig dröm förvissa men för mig som är bak intresserad så är det en dröm. Det är liksom bakmaskinernas Anton Martin. Toppklass. Men en köksapparat för flera tusenlappar har aldrig känts som något att investera i, fast att jag spenderat väldigt många timmar nere på NK's köksavdelning. Och bara tittat. Och drömt. Sagt till personalen att jag bara tittat. 
Så när mina föräldrar frågade om jag önskade mig något speciellt i 18 års present, så sa jag att jag ville ha ett halsband från Kenza's smyckes kollektion för guldfynd. Inget speciellt liksom. Kände liksom att jag inte ville önska mig något så dyrt. Jag skulle ju ändå få så mycket fint i julklapp. Oh det fick jag. Saker jag önskat och behöver.
Sen kom min artonårs dag (Fatta att jag äntligen är arton) halv tio kom mina föräldrar och min lillebror in i mitt rum och väckte mig med sång. Och då. Då såg jag det stora paketet. Paketet som hade samma storlek som en kartong till en Kitchen aid, ja jag har tittat så mycket på dom, men jag vågade inte hoppas. Så jag började med de små paketen. Jag fick det där halsbandet och lite små saker. Även två söta koppar från lillebror. Sen var det stora paketet kvar. Och jag lyfte lite diskret på det. Det var tungt. Men jag vågade ändå inte hoppas. För min familj är känd för att använda konstiga kartonger för paket. Men sen. När jag långsamt tog av pappret så såg jag vad det var.
 
Det var min alldeles egna Kitchen aid, en svart sådan. En Kitchen aid som jag drömt om i flera år. Jag kunde inte förstå det först. Men sen så fattade jag. Mina föräldrar hade precis uppfyllt min största dröm. Och jag vet inte hur många gånger jag sa tack. Och jag höll faktiskt på att börja gråta. Lyckan var total! Och ännu bättre blev det då jag ställde mig och bakade muffins med den någon timma senare. 
Den är perfekt. Precis som jag trott. Och jag lever fortfarande på lyckan!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0