Lite av det ena och andra!

En till dag har gått förbi. En dag som det faktiskt hänt något i, åkte till Nynäs två gånger. Wow tänker ni. Men det är så grymt skönt att få komma utanför huset en stund. Helt underbart är det. Lämnade lite blod och handlade och så. Imorgon bär det kanske av till Stockholm, får se om jag orkar men det vore trevligt. Få se lite folk, andas frisk luft och kanske köpa lite böcker? Bokrean började ju i onsdags så alla böcker kan väl inte ha tagit slut? Kanske.
Borde kanske rensa i bokhyllan istället. Den är ett kaos. Men ska listerna upp imorgon så kommer mina hyllor upp sen och då får jag ett helt plan till att ha skit i.. Den där bokhyllan är en magnet för skit. Kastar bara in allt i den. Speciellt när jag städar. Skyller på att jag har för lite förvaring men det löser sig väl strax då allt kommer iordning. Vilket det förhoppnings vis gör i veckan. För nästa lördag kommer min norrlänning Elin hit! Och hon stannar enda tills torsdagen! Ska bli så mysigt. Får se vad vi hittar på. Ska nog ta med mig min kamera ut då, behöver lite mer kort. Eller jag behöver öva på att ta bra kort, och det gör man genom att ta massa kort! Tack till den människan som kom på att man kan radera bilder direkt i kameran.
Nej nu svamlar jag som vanligt, nu ska jag sluta ögonen och sova lite grann. Försöka iallafall. Men det brukar ju bli som det blir med det.


Typ blä.

Tiden går förbi med en rasande fart, känner att jag inte alls har koll på vad det är för dag eller vad jag gjort dagen innan. Det är läskigt egentligen och väldigt ångest framkallande. Men så är det när inget händer och när man bara har ont.
Smärtan är hemsk, egentligen inte mycket hemskare än vad den varit de senaste veckorna men det börjar tära på kroppen. Rejält. Och på humöret. Allt blir galet när man har ont. Speciellt smärta dygnet runt, varje dag. Det är förjävligt egentligen. Och inget citodon kan jag ta idag heller för jag tog en panodil mot min huvudvärk. Spännings huvudvärk får man också av smärtan. Värdelöst.


Lycka men ångest.

Ligger här i sängen och inspekterar mitt nya rum. Eller nytt och nytt. Det har bara fått en ny tapet och färg. Men det är riktigt fint! Dock ska lister upp, golv ska läggas och så. Men nästan är det klart. Och jag trivs. Måste säga att pappa gjorde ett super jobb med att bryta den vita färgen. Nu är det sådär grått som jag vill ha det. Ljust ljust ljust. Fototapeten blev också bra, även fast att jag och pappa blandade ihop siffrorna.
Men fast lyckan för detta så är jag ändå inte glad, nej ångesten har kommit igen. Den som trycker över bröstet och inte låter mig somna. Egentligen så vet jag inte riktigt vart ångesten har kommit ifrån, antar att det är för att smärtan har kommit tillbaka, och skolan som ska sökas till och allt det där. Och vikten. Det är nog den som är boven. Dock har jag gått ner 1,5 kilo på en vecka. Men ändå känner jag mig fetare än vanligt. Bristningarna är värst, de gör så att det ser hemskt ut. Jag hatar dom! De gör mig gråtfärdig så fort jag ser dom. Fan för kortison. Fan för JIA. Fan för allt just nu..


Och han har gjort det igen!

Har ingen lust att dela med mig av mina problem just nu så här kommer Adams nya, helt otroliga, video!

RSS 2.0