Man ska ju bjuda på sig själv, right?

Så här får ni en väldigt vacker och nytagen bild på mig. Osminkad är jag också, men det är sånt här jag roar mi med i väntan på ingenting!


Tisdag!

Tisdag idag igen då. Vilket betyder rehab bad. Men vet inte om jag orkar, eller om jag vågar. Min fot känns fortfarande inte helt stabil. Vilket inte är ett bra tecken. Men men den kanske bättrar på sig snart, tårarna mår relativt bra. Fingrarna lika så.
Jag hade något super bra att skriva här! Men nu minns jag inte vad jag skulle skriva, ska iallafall göra mat snart! Vad vet jag inte. Pasta kanske?
Här får ni en vacker bild på min fot, gubben har liksom inte försvunnit än!


Blod mellan tårna och okända fläckar!

Känner mig äckligare än någonsin, har inte duschat sen torsdags kväll och jag har blod mellan tårna och smutsigt hår. Ja det är min verklighet just nu, dock kan jag inte ta mig till badrummet. Eller jo det kan jag men det tar typ tre minuter och det finns ingen chans att jag kommer ner i badkaret idag. Så om i ingen kan bygga upp en fungerande dusch i lilla badrummet på en kvart så får jag hoppas att smärtan, stelheten och allt det där är mindre imorgon så jag får duscha. Får ju panik! Sen vet jag inte om det är cola-, dregel-, eller blod- fläckar jag har på ena kudden. Fräscht jag vet. Men så är min verklighet idag. Extremt fräsch. Eller inte.


Ett stort jävla skådespeleri!

Igår fick jag reda på att på fredag blir den 26:e gången jag blir nedsövd sen -08. Vilket satt igång många tankar, vad fan gör jag mot min kropp? Hur mycket tär inte det där på kroppen. Plus mina mediciner, TNF hämmande, inte kan som heller vara bra för kroppen i längden? Vad kommer hända med min kropp när det blir för mycket för den? När kommer det hända? Hur många år till klarar min kropp av allt stryk som den får? Inflammationerna tär ju också på kroppen och medicinerna biter ju inte ordentligt på dom. Jag är rädd. Så rädd så att jag gråter mig själv till sömn. Inte bara rädd för vad min sjukdom gör med min kropp utanför att misslyckas. Tänk om jag måste ge med mig och steloperera min fot? Det är ett misslyckande. Då har jag inte kunnat hålla det borta. För i över ett år kunde jag hålla det borta från både läkare och alla andra om hur ont det gör. Även för mig själv. Men nu har den där jävla ortosen åkt fram igen och den hjälper. Men det gör ont att erkänna det, erkänna att jag skulle må bättre av en operation. Men jag vill inte, jag vill kunna bära klackskor någon gång i livet. Vill kunna böja på foten och bara liksom kunna använda den ordentligt. Bara ha valet att kunna böja på den. Men utan en operation så kanske den bli så ändå? Jag vet inte vad som kommer hända. Och det är hemskt. Att inte veta.
Vet inte ens om jag kommer klara av skolan, visst det är på distans men vart ifrån hittar man inspirationen till att plugga när allt gör så ont så att man bara vill lägga sig på golvet och gråta? Och pressen över att det här är min sista chans till att få gå gymnasiet är hemsk. Tänk om det inte går? Vad händer då? Hur besvikna blir inte alla runt omkring?
Ibland så blir det bara för mycket, speciellt inte då man inte har någon att vända sig till. För jag vågar inte berätta hur det egentligen står till. Hur ont allt gör..


God morgon!

Filippa var här igår och vi hade det helt underbart som vanligt. Drack te som är standard, och såg film! Åt chips och dipp gjorde vi också, haha.
Nu sitter jag i soffan i min Onepiece och dricker te. Är riktigt trött och har grymt ont. Men nu är det bara 6 dagar kvar! Tills kortison injektionerna alltså!


Vet inte riktigt vad

Sitter i sängen just nu, som vanligt alltså! Men men jag sitter här och funderar på det ena och andra, inte heller så förvånade det heller. Men iallafall, satt och tittade igenom en massa bilder från förr och ler. Herregud vad mycket man har förändrats, 07-08 och kanske till och med 09 så hade jag kort svart hår och hade inte bara lite kajal runt ögonen. Även kläderna. Herregud vad tänkte jag när jag satte på mig tyllkjolar egentligen? Roligt är det iallafall att titta på.
Tycker för övrigt att tiden ska gå lite snabbare, iallafall tills efter middagen då sötaste Filippa kommer hit. Vet inte vad vi ska göra riktigt men det blir väl en massa te drickande som vanligt. Kanske en film kanske? Får se helt enkelt.


Wow!

Bloggar från telefonen nu, därför kommer ni behöva göra en grymt jobbig sak. Nämligen trycka på länken som kommer snart, men jag lovar det är värt det!
http://www.youtube.com/watch?v=fMFAiCuxVrs&feature=youtube_gdata_player


Ett band som upptäcktes under PDOL!

Är det något band jag bokstavligen snubblat på så är det The Sounds, började lyssna på dom sensommaren 2010. Efter att ha sett dom live på Piteå Dansar Och Ler så var jag fast. Hade innan bara hört en låt, och inte riktigt brytt mig om dom sådär speciellt. Men som sagt efter att ha sett dom live och insett hur briljant Maja är live så var jag fast. Visst jag är inget extremt fan men musiken är så grym. Och live är dom grymma.
Ja ni förstår väl nu vad jag sitter och lyssnar på i taxin? Jo, The Sounds.


Debatten om HEN.


Egentligen så är jag väl inte rätt människa att lägga mig i debatten om just Hen. Men jag känner att jag behöver få säga vad jag tycker och tänker om det hela. Det har liksom bubblat i mig ett tag.
Jag kan tycka att det är en bra grundtanke i det hela, med att neutralisera könen. Det skulle bidra till ett mer jämställt samhälle för både män och kvinnor. Och samhället skulle nog bli mer tolerant emot dom starka själar som faktisk vågar stå upp för sig själva och vågar vara sig själv. Men då det kommer till att typ ignorera könen på individer då blir det förvirrande. En kille är en kille och en tjej är en tjej så är det. Sen finns det ju undantag, alltså en man som byter kön till en kvinna ska självklart få vara en kvinna och kallas som det. Det var inte så jag menade. Utan det ska inte spela någon roll om man är tjej eller kille. Men de begreppen måste ju få finnas kvar. Tänk vad förvirrande det blir för nästa generation som är emellan allt, varför kallas alla för Hen? Heter det inte hon eller han?
Men som sagt grundtanken är bra. Riktigt bra för jag kan hålla med om att vårt samhälle är väldigt inställd på just kön. En pojke ska leka med bilar och en tjej ska leka med dockor. Det är nästan vad som förväntas av dagens barn. Skulle jag köpa en docka till grann pojken så skulle inte hans föräldrar gilla det och antagligen inte pojken heller. För han är ju uppväxt med att pojkar ska leka med dockor. Sen finns det dom barn som faktiskt fått leka med alla leksaker och själva gillar det men när de växer upp så är risken att de blir mobbade för det stor. Skulle en pojke komma till förskolan med en docka skulle barnen titta och kanske till och med skratta. Och det är där felet sitter. Vi måste helt enkelt lära barnen att det är okej att leka med allt, klä sig i vilka kläder man vill och vara vem man vill. Kan vi göra det så kommer nästa generation bli många väldigt intressanta individer.

Ursäkta för den osammanhängande texten, får skylla på att det är sent och jag är påverkad av smärtstillande!


Hejdå tajta jeans och Converse.

Var hos Olmed idag, ett ställe där man gör typ ortoser och skoinlägg, iallafall så var jag där och gjorde ett nytt ben och nya inlägg. Det behövdes verkligen då mitt ben är så grymt äckligt, lädret har liksom blivit äckel päckel och sko inläggen trampade jag sönder. Iallafall ska jag få en ny ortos då den andra är fel, fel vinklad och så. Så nu får jag återigen säga Hejdå till Converse och tajta jeans (snyft). Men min fot kommer må bättre och jag kommer få grymt coola skor. Okej, det där sista stämmer väl inte. Men ändå! Så nu får jag väl gå i 70- tals byxor och gympa skor. Gympa skor med klack!
Eh, jag svabblar och ska fortsätta se Big Brother. Ja jag ser på det. Ibland liksom. Tyvärr så är det så hemskt, alla är så elaka där inne. Liksom mobbning bland vuxna människor?
Nej Godnatt!


Ensamheten...

Elin åkte igår, känns så tomt. Så konstigt. Vi träffas typ tre/fyra gånger om året men ändå så är vi så tajta. Kanske det är för att vi båda är så besatta av Toms stora händer eller för att vi skrattar åt det mesta. Trevligt var det iallafall att ha henne här. Fick mig att inse hur beroende jag är av folk för att må bra. För även fast att jag bränner ut min kropp fysiskt när jag är med folk så mår jag tusen gånger bättre.
Dagen igår blev för övrigt lite dramatisk. Åt glass med Elin på flygplatsen och sen började det klia på läpparna, i halsen och i gommen. Sen svullna tungan upp också. Så det blev ett stopp på akuten! Fick lite kortison och tavegyl och skrev sen ut mig själv. Vaknade dock idag med nässelutslag så proppade i mig en allergi tablett och nu är dom borta. Väldigt skönt att typ ha ett apotek i köks skåpet.
Vet egentligen inte mer vad jag ska säga, ska väl strax hoppa upp ur badkaret. Ja, jag bloggar därifrån! Har alltid med mig telefonen i badet, okej det där lät perverst! Men det är bara för att jag typ inte kan ligga stilla så brukar ligga och spela spel typ xD


RSS 2.0