Botten

Jag vet inte vad jag ska skriva men jag har försökt hålla skenet uppe. Försökt att hålla det borta. Men jag har nog nått botten nu. Jag orkar ingenting annat än att sova och känner så väl igen mig i det här. Jag är tillbaka till hur jag mådde 2010/2011. Och vägen upp känns så lång. Det känns även så orättvist, att en sjukdom ska förstöra en så psykiskt som fysiskt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0