Framtid

Jag var hos sjukgymnasten idag. Vi gjorde väl inte så mycket, pratade mest om vad som kommer hända i framtiden och så masserade hon mina tår (haha). Jag måste säga att det känns jobbigt att lämna min sjukgymnast nu när jag blir arton. Hon har liksom alltid varit den trygga punkten på något sätt, för hon ser igenom mig. Ser att det inte är bra när jag säger att det är bra och så. Men jag är säker på att hon fixar en ny sjukgymnast åt mig som passar mig.
Vi pratade även lite kort om en steloperation. Jag är fortfarande emot det, men jag kan väl erkänna att det skulle vara ljuvligt att slippa ha ont! Men samtidigt så är jag rädd. Rädd för att jag vet inte riktigt. Rädd för en operation och gips. Och återhämtningen.
Jag vill väl helt enkelt inte riktigt inse hur sjuk jag är. Jag förskönar sanningen även för mig själv, precis som jag gör för alla andra.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0