Mejl psykolog?

Det här med att skriva har alltid varit ett sätt för mig att få ut mina känslor. Det har varit så mycket lättare att få ner mina tankar och oros moln i text istället för i ord, och ibland har jag önskat att man kunde ha mejl kontakt med en psykolog istället. För jag har provat gå hos två olika psykologer, och typ tre kuratorer. Inget utav det fungerade. Det slutade med att jag ljög ihop en historia om att jag bara var lite stressad över skolan och att jag annars mådde underbart. Det är helt enkelt inget för mig att sitta i en stol framför en psykolog som ska glo och analysera varenda ord som lämnar mina läppar. Det gör mig bara stressad och obekväm. Så skriva fungerar mycket bättre, har flera block här hemma med små korta texter i. Ibland bara fåtal ord. 'Frustration, ångest och tårar' är ord som återkommer. För av någon anledning så är det så mycket lättare att skriva när jag är ledsen, varför är det så egentligen? Jag vill ju berätta om allt roligt. Men jag får inte ihop det.

Och det här blev en lång röra utan något riktigt ändamål. Vet inte vad jag ville få fram men så brukar det bli då jag är lite nere och smått hög på citodon!
Godnatt!


Söndag 28/12-12

Idag har varit en sån där mysig söndag, började morgonen med att se film med pappa samtidigt som vi åt frukost i vardagsrummet. Tog sen bilen och åkte ut till Nacka forum. Där gick vi i typ varenda affär och jag hittade typ en massa saker att önska mig i julklapp och födelsedags present. Sen så tog vi oss en sväng genom stan med bilen, åkte runt lite grann och spanade på bilar. Som vanligt alltså.
Åkte sen hem och lagade pasta carabonara med lillebror. Det är typ våran specialitet och det tar ju typ en kvart.
Nu sitter jag i soffan och uppdaterar våran blueray spelare så att det kanske går att visa nya filmer i den. Jag trodde vi skulle behöva köpa en ny men tydligen så kan man uppdatera en blueray spelare också. Med en nätverks kabel bara. Jaja, man lär sig något nytt varje dag säger dom ju. Och idag är väl en sån dag!
Mina fötter har förövrigt inte riktigt återhämtat sig än efter i måndags, min fina blödning i fotleden ser sådär super mysig ut just nu eftersom att den är påväg att försvinna. Är en blandning av svart och blått och lila runt fotleden. Men men sånt får man ta när man är klantig!

Min diagnos är inte jag.

Att livet inte blir som alltid har planerat vet vi ju alla. Men jag har de senaste dagarna försökt att fundera på hur mitt liv skulle ha sett ut om jag inte hade haft reumatism. Nu tänker ni att det kanske inte är så smart, men samtidigt så är det ett sätt att acceptera det man har. Iallafall för mig.
Jag har kommit fram till följande:
  • Jag hade gått i ett vanligt gymnasium, och skulle gått sista året
  • Jag hade antagligen ridit 
  • Jag hade varit mer social och inte rädd för människor på samma sätt
  • Mitt liv skulle inte kretsa runt att behöva planera allt. Jag brukade faktiskt vara rätt så spontan!
  • Jag hade absolut inte behövt en rullstol
  • Jag hade sovit om nätterna
Det där är bara några exempel av alla punkter som står på mitt block som ligger vi sängen. Och när jag läser igenom punkterna så känner jag inte att fan det här är jobbigt. Utan jag uppskattar vad jag har. För här får ni en lista på vad som är positivt:
  • Jag har verkligen fått reda på hur underbara vänner jag har. De ställer verkligen upp hela tiden <3
  • Jag har även fått träffat en massa kompisar för livet som lider av samma sjukdom. Och vi delar ett band som en "vanlig" människa inte förstår
  • Jag uppskattar småsaker i livet mycket bättre
Finns självklart mer, och antagligen så hade jag kunnat uppnå det positiva på annat sätt också. Men det här är bara en kvälls, eller flera kvällars funderingar liksom. 
 
Jag är inte ledsen över att reumatismen drabbat mig, jag kunde förut tänka att varför skulle detta hända mig. Men kommer på att varför inte? Varför skulle det inte hända mig? Finns säkert en mening för det också. Visst suger livet som reumatiker och det känns orättvist. Men samtidigt så är det nu en sån stor del av mig och mitt liv så det är bara att acceptera och gå vidare. För den kommer inte försvinna, och jag kommer kanske få anpassa mitt liv lite extra. Men det är värt det! För sjukdomen är ändå inte jag. Den är bara en del av mig!

Lite blandat om dagsläget!

Denna vecka har varit väldigt upp och ned måste jag säga, i måndags fick jag 30 injektioner i lustgas. Det mesta Erik gett någon i lustgas utan smärtstillande. Det gick faktiskt över förväntan även fast att det gjorde mer ont än vad jag trodde. Det tog ju en halvtimme bara för att få in kortison i den stora fotleden, då röntgen apparaten krånglade och så. Men sen gick det snabbt så det tog väl 58 minuter i lustgas, men eftersom att man blir så rolig så uppfattar man inte att det tar sån tid. Mina fötter idag mår relativt bra, det knakar fortfarande sådär obehagligt i båda fötterna och tårna. Och de pryds av väldigt snygga blåmärken. Men det är sånt man får stå ut med.

Så den här veckan har mest bestått av att ligga i soffan och må dåligt, pluggade lite igår och ska även göra det idag. Måste få klart mitt tal, om banreumatism, sitter med ordet autoantikroppar och försöker få det att låta avslappnat. Vill inte att det ska låta som jag rabblar fakta i fem minuter, men med alla dessa termer så är det svårt. Bra blir det nog när jag finslipat lite grann och fått in talet i huvudet. Har även lärt mig en hel del på de här två dagarna, mycket som läkarna inte väljer att berätta. Som om att när man har en autoimmun sjukdom, som reumatism är, så är risken att man får en till autoimmun sjukdom stor. Som till exempel; Typ 1 diabetes, Sjögrens syndrom och MS. 
Man lär sig något nytt varje dag helt enkelt. Nu ska jag fortsätta här, och hoppas på att det blir mer sammanhängande än det här inlägget!


Sängkläder!

Som de flesta vet så är jag en riktigt sucker för sängkläder. Så därför kunde jag inte låta bli att köpa dessa då jag var på Ikea i lördags.
Idag gör allt ont, fick 30 led injektioner i lustgas och det gjorde ont då det enda smärtstillandet jag hade var Alvedon. Men jag klarade det, för jag vägrar att ta morfin i nödvändigt! Men nu ska jag återgå till tv:n, och snart är det Torka aldrig tårar utan handskar! En serie som man får gåshud, gråter av och skrattar av samtidigt!


Ellie Goulding

Jag har hittat en ny favorit artist, Ellie Goulding, så underbar musik att lyssna på när man pluggar! Ta och njut ni också!


Regn och rusk

Även fast att det har varit skit väder idag så har jag hunnit med att plugga och träna. Och jag invigde mina nya tränings kläder. Så grymt skönt med tränings leggings och bara ett slappt linne som man knyter nedtill.
Vädret är som jag sa dåligt, men att ligga i sängen och lyssna på regnet och hur det droppar är ju mer än underbart!
Bjuder på en bild på mitt mellanmål också. Favoriten just nu. Varma bär med kall keso och riven mandel. Och så chaite med skummad lättmjölk. Utan allt onödigt socker.


Biomys med Filippa!

Ligger i sängen och degar just nu. Ska snart få skjuts in till Stockholm och möta upp Filippa. Vi ska nämligen mysa inne i stan och sen gå på bio. Savages är filmen vi ska se. Så vi får hoppas att den är bra. Men det är den antagligen! Och är den inte det så har jag ju underbart sällskap iallafall!
Nej nu ska jag bättra på sminket lite grann!


En punktlista

Jag har kommit fram till följande den här timmen i badkaret:
• Jag längtar tills jag kan träna igen, nästa vecka!
• Jag är i stort behov av en resa
• Jag borde börja läsa min nya bok 'Crossed'
• Jag måste börja skrubba mitt ansikte oftare..
• Och att jag älskar att göra punktlistor!


En livlina

Förutom svullnaden, blåmärkena och de nästan försvunna siffrorna på mina knogar så kan man knappt se att jag igår fick medicinen som håller mig igång. Som håller mitt liv flytande. En medicin som helt enkelt är min livlina. Min enda livlina. Jag önskar att den bara skulle vara ett komplement till någon annan medicin. Men nu är den det enda som gör mitt liv relativt smärtfritt. Ger mig ett liv som nästan är som alla andras i min ålder. En medicin som även förstör mina leder samtidigt som den hjälper dom.


God morgon världen

Godmorgon kanske är fel ord då jag gick upp redan klockan nio. Sömnen inatt har varit sådär. Mina fingrar har gjort väldigt ont. Men det är bättre nu.
Allt igår gick över förväntan. Gjorde 16 injektioner i fingrarna och det var allt ifrån obehagligt. Det kändes inte ens. Fast att jag bara hade Alvedon och lustgas i kroppen. Sen så fick man ju åka hem på en gång och det var ju ett plus!
Så nu är det dags att ladda om. För den 22:a är det dags för nästan de dubbla i fötterna. Uppe på röntgen.


Imorgon är det dags

Imorgon är det som sagt dags för månadens första av två behandlingar med kortison injektioner den här månaden. För första gången med lustgas och med 1,5 gram Alvedon som smärtstilande. Samtidigt som jag är grymt nyfiken så är jag väldigt nervös. Nervös på hur jag kommer reagera. Men pappa har ju gjort en hel handleds operation i lustgas, dock med mycket medicin också. Men iallafall.
Det här ska gå bra! Ska se om pappa kan ta några bilder också. Jag vill ju kunna se sen vad de gjorde. Så jag kanske bjuder på någon!
Nej nu ska jag återgå till att se på Glee en stund innan det är dags för sängen!


Tio saker ni kanske inte vet om mih

• Innan jag går och lägger mig så drar jag alltid fingrarna över öronsnibbarna för att se så inte mina örhängen sitter kvar
• Jag hatar skräckfilmer, blir verkligen rädd
• Jag är rädd för mörker
• När jag bakar måste jag alltid ha i en extra skvätt bakpulver än vad som står i receptet
• Jag byter sängkläder varje söndag
• Jag älskar smörgås gurka
• Jag får ångest så fort jag ska lämna i något skolarbete eller prov
• Jag önskar att jag kunde sjunga
• Jag har svårt att hälla ut det sista ur ett glas, dricker helst upp det
• Jag älskar fortfarande Harry Potter böckerna


Sorry

Den här helgen har varit konstig. I lördags hade jag en hel dag med mamma inne i Stockholm. Sen åkte vi hem och såg på Allt för min syster och bara myste liksom. Länge sen vi hade en hel dag ensamma. Hade dock väldigt ont så var väl inte på mitt bästa humör. Sen idag, ja. Idag. Den här dagen har varit åt helvete. Jag lämnade sängen vid fem nu på kvällen, och då tog jag mitt första glas vatten för dagen. Vaknade vid sju men har haft såna smärtor idag så jag har knappt orkat äta eller dricka. Och har känt mig väldigt deppig och ångesten har kommit. Och jag har gråtit.
Imorgon ska pappa ringa till sjukhuset för jag kan inte vänta till vecka 43 för att få kortison. Jag behöver något nu på en gång. Dock känns det jobbigt att ringa till mottagningen och gnälla. Jag vill inte vara den jobbiga patienten. Men det här är jobbigt och jag vill inte att det blir som förra hösten. Eller hösten innan det. Jag vill inte ner i det mörka hålet igen. För det här tär på ens psyke.


Inga trevliga nyheter

Jag skulle ju ha fått kortison nu på måndag. Men tydligen så har min läkare glömt att boka så det blir om tre veckor istället. Fan fan fan. Mina fingrar krånglar redan jätte mycket och då det kommer till skolan så kommer jag ju hamna efter ännu mera. Fan, jag hade ju hoppats på att det skulle slippa bli allt för dåligt. Men nu kommer det bli det och skolan kommer halka efter. Precis det som inte skulle hända..


En lättande suck!

Sitter här nu och andas ut efter 38 försök till att spela in en ljudfil som innehåller en recention på en ungdomsroman. Och jag tror faktiskt att jag äntligen är klar. Skönt det för jag höll ärligt talat på att börja gråta där ett tag, av frustration. Jag är sån som blir ganska så fort frustrerad. Och ja idag är ingen bra dag i huvudtaget. Läkaren har inte ringt än så jag har ingen aning om det är så att jag får några kortison injektioner på måndag eller inte? Vill helst kunna planera mitt skolarbete och mina föräldrar måste ju faktiskt få lite tid på sig att ta ledigt. Men men vi kan väl hoppas att han ringer idag. För annars så ringer pappa till mottagningen imorgon så vi får något besked på det hela. 
För övrigt så ska jag trotsa smärtan idag igen och snart åka iväg på mitt trejde tränings pass den här veckan. Jag känner mig sjukt glad över att jag hittat en sjukgymnast i Nynäshamn som förstår mig. Och som får mig att få tränignsvärk. För det har jag saknat. Jag har saknat känslan av att ha tränat, den där tröttheten och träningsvärken dagarna efteråt. Så Beach 2050 here I come! 

Bjuder på en bild på mig i mina vackra tränings kläder.

Hejsan hoppsan

Det är tydligen såhär man ska äta cupecakes! Jag föredrar nog min sked! 

Mycket att göra!

Blä har sådär sjukt mycket att göra i svenskan. Jag ska skriva klart min novell, göra ett referat på en artikeln från svenska dagbladet, skriva ner mitt muntliga prov (inte börjat än, panik!), och så ska jag recensera en bok. Paniken är enorm då allt det här ska vara klart på fredag... Fan jag lovade ju mig själv att ligga i fas. Men tydligen så förstörde den där måndagen allt.
Sen har jag ett prov i matten att göra också, så jag måste göra klart matten också. Tills på fredag....
ÅNGEST!

Dålig skodag

Igår var en sån där dag då allt gick ytterst långsamt. Och allt gick åt helvete. Började gråta i hallen för att jag finner mina skor så fula. Jag vill också kunna ha fina kängor som alla andra. Kunna välja vilken höjd på klacken och allt sånt där. Nu är det platta, helst ergonomiska skor som gäller. Och de ska vara värma. Så jag kör på uggs. Dock är jag osäker på att jag kommer kunna köra ner fötterna i dom om min fotled stelnar mer.
Men idag är det bättre. Jag har tränings värk sen går dagens träning, som jag faktiskt gick på, de varma skorna sitter på fötterna och jag är på väg mot ALB för lite bad. Helt enkelt mycket lyckligare idag än igår.


Pluggdricka

Förutom mitt älskade te som jag dricker dagligen (Stackars mina tänder) så är hallon vatten det godaste jag vet. Det är helt enkelt iskallt vatten med frysta osockrade hallon och isbitar. Svårare än så blir det inte! Super gott!

Konstig dröm

För andra kanske det här låter som en töntig och konstig dröm. Men en dröm jag har haft länge är att äga en alldeles egen Kitchenaid. En köksapparat som skulle göra min hobby mycket lättare, och med alla tillbehör så kan man även göra egen korv. En sak jag alltid velat prova.
Ja, jag är snart 18 och min dröm kanske är en 40 årings. Men min dröm är en alldeles egen Kitchenaid som sagt.


RSS 2.0