Överanalyserar..

Jag är så trött just nu, inte fysiskt trött utan mer psykiskt trött. Jag ligger efter i skolan, eller ja inte efter mitt anpassade schema utan efter vart jag egentligen skulle vara. Och ärligt talat så stressar jag ihjäl mig på detta. Det är nämligen så att jag vill komma ikapp, vill få känna att jag faktiskt kan hänga med. Men allt blir så otroligt svårt då kroppen säger emot, det är inte så lätt att få saker att fastna då man konstant har ont. Försökte jämföra det med huvudvärk häromdagen, hur lätt är det att lära sig saker när du har världens molande huvudvärk?
Inte så lätt nej, tänk dig att ha den värken dygnet runt. Då ska du inte bara kunna lära dig saker, utan även kunna vara trevlig, glad och försöka må bra. Och det är det sista som jag är så dåligt på, att ta mig tid att må bra. Jag vet att jag uppfattas som en väldigt positiv människa, och jag försöker verkligen se positivt på saker, men ärligt talat så är jag dålig på att se det positiva i saker.
Jag är jävligt duktig på att må bra för stunden, men dålig att må bra en längre tid. Jag mår väldigt bra när jag umgås med folk jag gillar, men efter så kommer ångesten. Ångesten över att jag inte tagit vara på tiden tillräckligt eller att jag kanske inte skulle ha sagt så som jag sa det. Jag analyserar helt enkelt händelser för mycket för att kunna må bra av det längre fram. Jag blir lycklig en kort tid, men sen så försvinner lyckan liksom. Och ersätts av en ångest. Och jag försöker verkligen vrida och vända på det, försöka se en lösning på att få bort ångesten. Men det är så svårt att hitta en lösning på ett problem som ändå måste finnas där. Kan ju inte lösa det genom att sluta att umgås med folk, det går ju bara inte! Måste hitta en lösning på att få bort ångesten, måste väl försöka intala mig själv att allt man säger inte uppfattas som jag tror det gör i efterhand. Att folk inte bryr sig om hur jag lägger upp meningar och så, att det inte är någon som bryr sig om att jag sa något klantigt. Vilket jag antagligen inte heller gjort utan det är bara jag som överanalyserar.

Nej frustrationen är stor nu, och som ni ser så får jag ingen rätsida på mitt problem och gör det antagligen värre genom att analysera det..
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0