Bak drömmar

Alltså nu pratar vi inte om rump drömmar, utan om baknings drömmar!
Kom på lite saker jag skulle vilja baka innan jag typ dör, typ en bucketlist men med bak grejer.
Såhär kommer liten av den.
Jag vill baka:
•... en riktig engelsk Spotted Dick (Namnet är ju underbart, haha)
•... En ombre tårta med minst fyra lager!
•... En ost-sufflé och en choklad-sufflé.
•... En tarte au citron (En citronpaj med marängtäcke)
•.. En banana crème pie

Ja det där var väl ett fint urval av saker jag vill baka!
Och här kommer en söt bild!



Märker

Mörkret har lagt sig över staden igen, och även över vårt blåa lilla hus. Det är helt knäpp tyst förutom blåsten som skakar träden. Ibland kan en bil höras på avstånd. Men inte mer än så. Räknar man bort de två ljuden, som ändå inte är så störande, så är det knäpp tyst. En tystnad som för de flesta innebär ro. Men inte för mig. Det är nu, när alla gått och lagt sig som min hjärna stänger ner sin fasad. Det är nu ångesten kryper fram. För precis som att jag är en jävel på att visa mig glad fast att jag mår skit, så har min hjärna något sätt att stänga bort det jobbiga. Iallafall så länge jag håller igång.
Det är som om min pyjamas är signalen. Så fort jag får på mig den så kommer ångesten. Som en på knapp liksom. Det är obehagligt. Obehagligt att inte känna sig trygg i sin egna säng. Att vara skrämd av sina egna tankar.
Tankar som egentligen inte går att sätta fingret på. Det handlar om allt möjligt. Saker man inte vill tänka på. Tankar man skjuter undan under dagen för att slippa. För att slippa må dåligt och slippa gråta.
Men nu på natten fungerar det inte längre. Och jag ligger ofta i sängen och funderar på varför. Varför jag inte är stark nog att trycka ifrån mig tankarna på natten. Pressa bort dom från min hjärna.
Jag är för svag helt enkelt. För svag för att styra mina egna tankar.


At the hospital

Precis som rubriken säger så sitter jag just nu på sjukhuset. I väntan på att badet ska sluta. Har bara fyrtiofem minuter att slå ihjäl. Så har lagt beslag på den skönaste soffan och sitter och lyssnar på trevlig musik. Just nu är det Your Body av Christina Aguilera.
Annars så bultar min otrevliga bula på foten. Men den är inte så blå som den var igår. Tur det!

Nej nu ska jag leka stalker och leta igenom lite paparazzi bilder. Någon har nämligen klippt av sig sina dreads.


Minnen från 09!

Jag kan inte förstå att året var 2009 då jag träffade Tokio Hotel. Jisses tiden har verkligen gått fort, känns som om det vore igår liksom. Försöker för övrigt att plugga. Går inte så bra, går ganska så uselt om man ska vara ärlig. Men men thats life.
Nu ska jag försöka dra ihop någon lunch och sen ladda för att dra till badet!

HP

Okej, jag hittade den här bilden på Twitter och fy tusan vad roligt om någon sån bok kunde komma ut. Påminde mig för övrigt om att det är dags för HP maraton snart!


Äckligt bröd och god middag

Idag har varit en sån där dag då hjärnan vill mer än vad kroppen klarar. Men jag har faktiskt gjort lite saker idag iallafall. Bakat grekiskt bröd, som blev så äckligt så jag höll på att kräkas, och lagat middag. Grekiska biffar med Tzatziki och grejer. Riktigt gott.
Dock säger mina händer att de kommer göra ont imorgon men det var det värt!
Imorgon vet jag inte vad som händer, men det märks väl!


Morsning korsning

Idag känner jag mig faktiskt rätt så bra, förutom att mina leder är kassa. Känns som om hjärnan börjar inse att livet inte ska vara fyllt med ångest hela dagarna. Så det är riktigt skönt. Lämnat in min svenska nu, så har bara en munta kvar sen är jag helt klar med svenska kursen. Yey för mig! 
Så här ser jag ut idag.. Kanske inte med luvan uppdragen, men ändå!

Söndagen den 20/1 2013

Idag har det varit en riktigt bra dag. En dag då jag fått känna mig som Sofia. Den vanliga Sofia. Även fast att rullstolen varit med.
Jag och Julia bestämde oss lite sådär tjugo minuter innan tåget skulle gå att vi skulle åka in till stan och se på Life of Pi. Så det var att kasta sig hem för att packa väskan och rullstolen i bilen. Pappa kunde som tur var köra oss till tåget. Väl vid tåget så var det två minuter till vårt tåg skulle gå. Och självklart så fungerade inte hissen så ner för trappan fick vi släpa rullstolen, samtidig som vi skrattade och stressade. Folk stirrade ja! Väl nere för trappan så kom precis tåget. Så på tåget samtidigt som vi fortsatte att skratta. Herregud.
Sen hamnade vi i stan, gick och åt på Wasabi (även känt som mitt stammis ställe och stället bredvid plupp) och sen bio. Och jag bokade såklart platser på balkongen. Så upp för dom trapporna också. Sen ner för dom när filmen var slut. Filmen var för övrigt super bra! Verkligen.
Sen kunde som tur var pappa köra hem oss, vi hamnade bakom två plogbilar som skrapade vägen.. Och jag blev akut kissnödig! Det var typ min dag!
Nu ligger jag i sängen med min vetekudde och svär åt min fot. Imorgon kommer inte bli en bra dag!


!


Do you miss me?

http://open.spotify.com/track/4JCEOfNQfYJfWpNSvUcIn6



Många intryck!

Idag har varit en sån där dag som man inte kan sätta fingret på. Var först hos ett sista besök hos min läkare. Min läkare med Harry Potter glasögon som jag kommer sakna. Har liksom gått hos honom sen början. I fem år nästan. Herregud. Fick sen en akuttid till röntgen men bokade om den till tisdag. Innan badet. För vi hade typ lite bråttom. Vi åkte nämligen in till St Klara's kyrka och delade ut kläder till de hemlösa.
Jag vet inte vad jag ska säga om det. Förutom att Sveriges system är hemskt. Det finns så många luckor i det och ja det är hemskt att folk i -14 inte ens har några varma skor. Eller vantar. Så mycket att ta in just nu.


Nej nu ska jag krypa i kojs. Pappa har nämligen fått för sig att jag ska köra 18 mil imorgon! Så ja jag hoppar i säng nu!


Frisören

Sitter just nu hos frisören med färg i håret! Har ingen aning om vad det är utan har gett min frisör fria händer.

Så ja här är en vacker bild på mig oh mitt te just nu!


Mys dag!

Precis som rubriken säger så har det varit en mysig dag idag. Varit hemma och degat. Ringt läkaren, fick en akuttid dit på fredag. Sen åkte jag till Filippa och åt god mat och så. Alltid mysigt att åka till Filippa <3
Nu ser jag på The Killing, gillar verkligen serien! Och ja.. Snurrar med i citodonet!

Imorgon ska jag klippa mig också. Och färga håret. Jisses jag är nervös! Min frisör har nämligen gjort upp en plan och jag har ingen aning om vad hon tänkt. Men det blir säkert bra!


Bjuder på en bild på dröm bilen också!


Varning för ett glatt fan!

Även fast att Tokio Hotel inte tar sån extrem stor plats i mitt liv längre så har jag ändå väntat på att få se dem live igen. Att lyssna på deras musik är nästa som att komma hem igen. Det är en viss trygghet i det hela.
Iallafall tillbaka till det viktiga, detta skrevs av Bill på deras app. Åh jag är lycklig! Antagligen så får man väl ta och resa någonstans. Men vad spelar det för roll?


Ny blogg design

Måste börja tacka Sofia för den fina designen! <3

Sen ja, livet är upp och ner men idag har jag tagit många bra beslut och fått mycket gjort. Tack vare mitt och Filippas prat igår. Filippa är bäst helt enkelt!
Löste allt med skolan och även med sjukgymnastiken. Jag ska fortsätta bada med mitt gamla gäng, även fast att jag är 18! Tills det på vuxen sidan löst sig. Så skönt. Sen ja.. Allt börja falla på plats och för en gångs skull är inte ångesten så hemsk! Så skönt!


Arton men inte mogen för att ringa

Jag måste erkänna att jag kämpar med att hålla ihop mig själv just nu. Vill inte bryta ihop. Vill helst inte prata med någon. Inte med någon som jag kan göra besviken. Men jag måste prata måste berätta att det här inte fungerar längre. Pappa ringde sjukhuset idag och bad om sömntabletter åt mig. Jourläkaren kunde inte skriva ut något så "farligt" så han får ringa till mig läkare på onsdag. Hoppas på det och kanske något ångestdämpande. Men det måste nog en psykolog skriva ut. Och ja jag är arton. Men inte tusan tänker jag ringa själv för det! Inte så länge min pappa vill och får ringa. Jag gillar inte att prata i telefon med min läkare. Han är skum att prata i telefonen med.
Annars så händer inte så mycket, ska träffa Filippa på Torsdag antagligen. Äntligen har hon kommit hem! Har saknat våra te-dejter. Och vårt prat och allt möjligt. Mest drömmar. Och som min kloka vän Sofia sa idag "Man måste drömma"
Drömma är något jag tappat. Jag vet inte vad jag vill göra längre. Jag har svårt att ens se vad jag ska göra till sommaren. Jag vågar inte se så långt bort. Vill inte se fler drömmar gå i krasch. Så jag har slutat drömma. För att slippa bli besviken.


Slut på ord

Jag vet inte längre vad jag ska skriva. Det finns inte längre några ord som passar hur jag känner. Känns som om jag skrivit allt. Tömt mitt ordförråd på ord som beskriver ångest och rädsla. Jag vet inte hur jag ska komma ur det här och jag vet inte hur det kommer sluta. Just nu känns det inte bra. Inte bra alls...


På botten igen

Har inte så mycket att dela med mig av här just nu. Kämpar mot en hemsk ångest dagligen och tårarna är alltid nära!


RSS 2.0