Han är klok den där mannen


Hilf mir fliegen

Lend me your wings,
I exchange them for the world,
for everything I have.


Nya byxor

Något positivt idag att jag fick ett par nya jeans! Eller nya och nya de är min moster som köpt dem och sen typ inte använt dom! Så ja, ett par nya byxor som sitter väldigt bra runt benen också. Det händer inte ofta!
Kanske ser en aning ut som en muffin men vad tusan!


Utkast: Mar. 27, 2013

Sitter här och försöker plugga men huvudet vill mer än kroppen och huvudet värker av alla timmar jag suttit alldeles spänd.
Vet inte vad jag ska säga, försöker få ihop en överklagan till landstinget om klimatvård som jag fick nedslag på. Känns ju som om hösten kommer bli helt hemsk om jag inte kan få komma ner i sommar. Men det får väl lösa sig antar jag. Känner mig ganska så trött på det här just nu. Vill komma bort till något varmt land och bara få må bra!

Oälskad ångest

Nej jag har inte saknat dig. Och nej du är verkligen inte välkommen att förstöra mitt liv igen. Du måste bort och det är nu. Orkar inte leva med dig igen, orkar inte låta dig ta mig ner i mörkret. Vill få må bra. Och bra kan jag inte må med dig i mitt huvud. Så du är välkommen att försvinna, helst skulle det hänt igår. Men eftersom att du är kvar så kan du ju dra nu. För jag är inte intresserad av dig, tänker inte låta dig förstöra mer. Du har tagit så många år av mitt liv redan och du får inte ta mer!

..


Mar. 24, 2013


..

Målet är inte att överleva utan att njuta av livet!


Hej!

Tänkte bara bjuda på en trevlig bild på mig och Denise nu innan fotbollen börjar!

Varning för ett galet fan!

Jag tror att det är svårt för det flesta att förstå lyckan över att se dessa bilder ploppa upp på Tokio Hotel's facebook. Men efter typ tre år i tystnad så är det underbart att se killarna i studion tillsammans och jisses vad snygga de är! 

Att vara arton suger

Jag önskar att jag hade något trevligt att dela med mig av. Men det har jag inte. Kroppen gör ont och ångesten är enorm. Och det finns inget att göra åt något av det.
För ångesten kommer nämligen av sjukhuset. Jag vet inte vart jag ska börja men jag får panik så fort jag vet att jag ska åka dit. För det är bara halv döda människor med rullatorer överallt och det är så opersonligt. Inte ens ens personliga sjuksköterska kommer ihåg att ringa tillbaka om att man ska höja medicinen eller inte. Och sjukgymnastiken.. Ja vad mer ska jag säga än att träna ensam i en pool med bara pensionärer runt om sig är inte roligt för fem öre. Inte ens givande. Det tar liksom en timme dit, ca en och en halv där och så en timme tillbaka. Och det är inte värt det. Inte alls.
Och ett till problem.. Mina leder är helt super dåliga men jag måste försöka trycka bort det för de kan bara erbjuda kortison injektioner UTAN någonting alls. Inte ens lite lustgas. Utan man ska få allt vaken. Och jag orkar ärligt talat inte med det för då kanske de kan spruta typ två eller tre leder. Och jag behöver minst 16 leder sprutade på bara händerna. Och jag vill inte göra det vaken. Aldrig i livet. Så jag kan liksom inte få något kortison heller.. Jag hatar verkligen det här sjukhuset.
Hatar att jag blivit utslängd till något som inte ens fungerar.
Hatar att få ångest över att be om hjälp från ett sjukhus..

Men det jag hatar mest är att jag börjar sluta mig igen. Börjar fejka att allt är bra och börja dra alla lögner. Vill inte tillbaka dit!


Desperat efter värme?

Jag sitter här i köket och läser om buddhismen samtidigt som jag fryser om mina ben. Sitter nämligen och pluggar i shorts, desperat efter sommar kan man fråga men nej, jag har bara ett dumt sår på knät som liksom typ växer fast i byxorna. Så det måste torka lite innan jag kan klä på mig något annat än shorts. Okej nu lät det som om jag inte hade något annat än shorts, men det har jag faktiskt, lovar!
 
Annars så händer det inte så mycket. Sitter och lyssnar igenom gamla Tokio Hotel låtar, och herregud vad minnen man slås av. Tänk att det är ungefär sju år sen jag började lyssna på detta band.. Helt otroligt!

Lyckligare nu än på många månader

Jag vet inte om det är vädret ute eller om jag helt enkelt börjar komma tillbaka till mitt riktiga jag. För jag börjar ärligt talat känna mig lycklig, eller lyckligare kanske man ska säga. Kanske är det allt ljus nu om dagarna som gör så jag mår bättre? Man kan ju hoppas. För jag är redo. Redo för att få må mycket bättre. Jag vill komma fram. Och man kan inte komma framåt om man inte vill. Vill man inte må bättre så blir det inte bättre. Mina leder är kassa och idag pratades det om en operation på mina stackars små fingrar. Eller ja lillfingret speciellt. Men även fast att lederna är kassa så tänker jag se förbi det. För det kanske aldrig blir bättre än såhär och då måste jag lära mig vara lycklig ändå. För jag lever, har en underbar familj och underbara vänner. Och jag älskar att göra saker.
Så 2013 kanske inte kommer bli så dåligt ändå, även fast att starten på året varit riktigt kasst!


Att man kan sakna ett sjukhus så mycket

Det händer inte så mycket i mitt liv nu förtiden. Om man inte räknar med alla oändliga sjukhusbesök. Ligger på ungefär tre i veckan just nu. Och det känns inte bra. Jag avskyr Huddinge sjukhus, det är bara gamla jätte sjuka människor överallt. Jag blir seriöst rädd, för det känns som om jag passar in. Jag går som Rut 93 just nu, mest på grund av att det är så halt och jag känner mig inte friskare. Och allt är så stressigt och man får inte den där kontakten med vårdpersonalen som man vill ha. Det är super jobbigt. Att gå fram ALB till Huddinge är en enorm övergång. Det är en sån enorm skillnad och jag önskar bara att jag hade fötts sju dagar senare. Så jag hade varit ett år yngre. Då hade jag haft ett fantastiskt år kvar på ALB. Men inte.
Det känns även helt galet att jag längtar tillbaka till ett sjukhus. Men det har blivit som min trygghet. Jag har varit med om mycket där. Och det är tusen gånger mer personligt än på Huddinge.
Vill inte riktigt acceptera läget känner jag, känner mig inte trygg i deras händer..


Hemma från mitt favorit ställe

Nu är jag alltså hemma ifrån resan till Piteå. En resa som precis som vanligt varit underbar. Piteå är som min tillflykts ort. Ett ställe där man kan glömma allt och bara leva för nuet.
Denna vecka hos Elin har faktiskt varit fantastisk. Och fylld med roligheter och mycket godis!
Jag har även provat att bada med rullstol i en typ 2 decimeters djup pöl! Och jag kan inte göra annat än att skratta åt minnet.
Jag och Elin har också provat att se 7 filmer + hela portkod 1321 på en dag! Och bara haft det roligt ihop. Precis som vanligt!
Jag, snåljåpen herself, har även köpt fyra böcker plus en kokbok. Och hittat ett lego jag vill ha men det var för dyrt, hehe!

Men nu ligger jag i badet och ler. Måste få ge cred till min underbara mamma. Hon har städat hela mitt rum, tvättat täcken och kuddar, beställt hem kläder från HM åt mig och sen gjort iordning i mitt rum. Allt detta undertiden jag varit i Piteå. Hon har även bakat mitt favorit bröd, stompa! <3

Tillbaka till en av böckerna jag köpt. Jag har under något år sett flera dokumentärer om en tjej som heter Kate Piper. En tjej som fick sitt liv förstört av en dejt.
Jag vill inte säga för mycket, men alltså den här boken som hon skrivit är helt otrolig! Får ni möjlighet (ta er möjlighet!)så läs den! Men ett tips, läs den inte bland folk! Jag har suttit i över en timme på ett plan och gråtit som ett barn.. Jisses!


RSS 2.0