19.10.2013

Ibland är det skönt att komma bort en stund. 
Få komma bort ifrån vardagen och bara njuta av nuet. 
Det ska jag göra om en vecka och typ 15 timmar. Jag ska flyga iväg till Piteå. Till mitt andra hem där jag slipper tänka på sakerna jag flugit bort ifrån.  
Det ska bli så otroligt skönt!

7.10.2013

Jag var hos min nya läkare i torsdag, en överläkare. Och han var nog den bästa jag träffat. Han såg direkt vad som var fel och lyssnade på vad jag ville säga. Han hittade även inflammation i fingrarna med hjälp av ultraljud (vilken ingen annan typ lyckats med) och sa något om att lederna inte ser helt bra ut. Men det skulle vi göra något åt. Vi började med fyra kortison sprutor, helt sådär spontant. Och det var en smärta jag aldrig kommer glömma. Eftersom att mitt pekfinger var så pass svullet så kom han inte in i leden utan fick lägga kortisonet i led kapseln och fy tusan vad ont det gjorde. Speciellt då han tryckte in dubbelt så mycket än vad jag fått innan. 
Vi bestämde även att jag ska fortsätta med de 4 tabletter om dagen som jag tar nu, plus att jag ska börja med Remicade igen. Vilket är i droppform och något som tydligen kan skapa en hel del problem. Man kan tydligen få mer och värre biverkningar om man tagit det innan. Plus så tar jag inget cellgift, vilket skapar risken för biverkningar ännu mer. 
Men jag är redo för att ta den risken, jag provar allt som kan göra mig bättre. 

Nu hoppas jag på att det här samarbetet med läkaren fortsätter att fungera bra, och att mitt liv blir till det bättre. För det kan bara bli bättre nu. 

2013-10-01

Vet ärligt talat inte vart jag ska börja. Det finns så mycket jag vill berätta men skammen gör att jag håller det inom mig. 
Jag vet inte hur många gånger jag försökt berätta det här. Men det går inte. Jag skäms över mitt egna misslyckande och det förstör hela mig. Det är som ett svarthål inom mig som äter upp mig mer och mer. 

Jag har börjat sova igen, för att slippa tänka så sover jag mig igenom dagarna. Sover eller tittar på tv:n utan att registrera vad som sker på den. 
Jag är påväg neråt igen, och ärligt talat så har jag inte energin att ens orka bry mig. 
Och de gånger jag försöker mig på att göra något så är jag utmattad i flera dagar efteråt. Det är jobbigt att hela tiden låtsas att man är något man inte längre är.  

RSS 2.0