2013-10-01

Vet ärligt talat inte vart jag ska börja. Det finns så mycket jag vill berätta men skammen gör att jag håller det inom mig. 
Jag vet inte hur många gånger jag försökt berätta det här. Men det går inte. Jag skäms över mitt egna misslyckande och det förstör hela mig. Det är som ett svarthål inom mig som äter upp mig mer och mer. 

Jag har börjat sova igen, för att slippa tänka så sover jag mig igenom dagarna. Sover eller tittar på tv:n utan att registrera vad som sker på den. 
Jag är påväg neråt igen, och ärligt talat så har jag inte energin att ens orka bry mig. 
Och de gånger jag försöker mig på att göra något så är jag utmattad i flera dagar efteråt. Det är jobbigt att hela tiden låtsas att man är något man inte längre är.  

Kommentarer
Postat av: Filippa

Älskling! Jag vet att jag inte kan veta exakt hur du har det, men jag kan relatera så väl till skammen och till att inte orka bry sig om någonting - gömmer mig ofta under en filt på mitt rum om inte någon kommer och drar mig därifrån. Jag antar att allt man kan göra är att kämpa på och försöka ta emot den hjälp som finns, även om det känns skamfyllt och förnedrande. Man klarar liksom inte allt själv. Jag finns här för dig, om än långt borta. Saknar dig något enormt! puss <3

Svar: <3 saknar dig också!
Sofia

2013-10-02 @ 08:28:19
URL: http://frostig.webblogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0