.

Det var länge sen sist nu och ärligt talat vet jag inte vad jag ska säga. 
Helst av allt skulle jag vilja säga att allt var frid och fröjd. Men det är väl inte riktigt så om man ska vara helt ärlig.
Ångesten står mig upp över öronen och nätterna börjar bli jobbiga igen. Och med ångest och lite sömn så kommer mer smärta. Vilket gör hela livet till en dålig spiral som bara går neråt. 
Jag vill inte att det här året tar slut, för nästa år kommer innebära ännu mera ångest. 

19.10.2013

Ibland är det skönt att komma bort en stund. 
Få komma bort ifrån vardagen och bara njuta av nuet. 
Det ska jag göra om en vecka och typ 15 timmar. Jag ska flyga iväg till Piteå. Till mitt andra hem där jag slipper tänka på sakerna jag flugit bort ifrån.  
Det ska bli så otroligt skönt!

Jun, 19. 2013

Idag kom brevet som jag väntat på i månader. Brevet från försäkringsbolaget som förklarade att jag ska får en utbetalning för min sjukdom. Först kändes det bra, det är ju pengar som jag kan göra saker för. Saker som kan få mig att må bättre.
Men nu känns det bara konstigt. Det är som att jag får betalt för att jag är sjuk. Som att pengarna egentligen skulle få mig att må bättre. Att de skulle lindra något. Visst de kan hjälpa mig att resa och allt sånt där. För att må bättre psykiskt och fysiskt. Men samtidigt så hjälper de inte mot de dagliga problemen.
De kan aldrig ersätta de år jag förlorat, i stort sett hela tonåren, eller fixa smärtan både psykiskt och fysiskt. Visst de gör vissa saker lättare. Men de fixar ingenting.
Jag vet att jag aldrig kommer få tillbaka åren som försvunnit eller att smärtan kommer försvinna. Men det känns så konstigt att de kan sätta en summa på vad jag genomgår. Som att de genom journaler kan se hur jag faktiskt mår. För journalerna ljuger, vilket är mitt fel. Det som står i journalerna är en försköning av mitt liv men jag vill inte erkänna hur det är. Det skulle var ett misslyckande för mig själv.
Så därför fortsätter jag med att säga att allt är relativt bra, att skolan flyter på någorlunda och att jag sover på nätterna är sanning egentligen är att allt går käpp rakt åt helvete. Men skulle en läkare veta det så skulle jag förlora min egna kamp. Då är det fastställt att det är så och då vet de.
Att mitt liv är ett misslyckande och jag hatar att misslyckas.

Imorgon, som jag längtat!

Imorgon bär det av till årets första konsert, nämligen FUN. på Gröna Lund. Kommer bli så grymt och de verkar ju grymt duktiga live så kan inte göra mer än att se fram emot det. Hoppas bara på att vädret kan vara så grymt som det varit idag, då blir kvällen om möjligt ännu bättre!
 

If You Could See Me Now

 

Gör medicinerna mer skada än nytta?

Jag kunde verkligen inte bry mig mindre om att tabletterna i min medicinburk börjar ta slut och att mina leder gör mer ont än vanligt. Jag orkar inte bry mig längre för det blir antagligen aldrig bättre än så här, tvärtom det blir bara värre och värre. Och ingen verkar vilja göra något heller så varför inte skita i allt. Det är ju inte precis så att jag dör av att sluta med några tabletter som det ändå står på att det inte finns någon kartlagd effekt på hos reumatiker? Det kan ju ändå inte vara bra att äta tabletter som man måste lämna blod varannan vecka för att levern kan ta skada så snabbt? Känns så sjukt onödigt.
Jag behöver mittt kortison men aldrig i livet att jag vill ha 40 leder sprutade vaken utan någon smärtstillande. Aldrig i livet. Och det känns ju inte värt det att typ ta tre leder i taget? Det kommer ju ta över 10 veckor! Och hur många fler knölar kommer jag inte få? Jag har redan tre missbildade fingrar plus en tåled. Och det verkar inte som om något någon annan bryr sig om heller..


Så sjukt trött på det här som ni kan läsa. Skulle helst bli frisk nu och få leva mitt liv som jag vill leva det. Inte skjuta undan alla drömmar. Vara tvungen att välja bort drömmar för att det är omöjligt att uppnå.

Oälskad ångest

Nej jag har inte saknat dig. Och nej du är verkligen inte välkommen att förstöra mitt liv igen. Du måste bort och det är nu. Orkar inte leva med dig igen, orkar inte låta dig ta mig ner i mörkret. Vill få må bra. Och bra kan jag inte må med dig i mitt huvud. Så du är välkommen att försvinna, helst skulle det hänt igår. Men eftersom att du är kvar så kan du ju dra nu. För jag är inte intresserad av dig, tänker inte låta dig förstöra mer. Du har tagit så många år av mitt liv redan och du får inte ta mer!

Hej!

Tänkte bara bjuda på en trevlig bild på mig och Denise nu innan fotbollen börjar!

Varning för ett galet fan!

Jag tror att det är svårt för det flesta att förstå lyckan över att se dessa bilder ploppa upp på Tokio Hotel's facebook. Men efter typ tre år i tystnad så är det underbart att se killarna i studion tillsammans och jisses vad snygga de är! 

Desperat efter värme?

Jag sitter här i köket och läser om buddhismen samtidigt som jag fryser om mina ben. Sitter nämligen och pluggar i shorts, desperat efter sommar kan man fråga men nej, jag har bara ett dumt sår på knät som liksom typ växer fast i byxorna. Så det måste torka lite innan jag kan klä på mig något annat än shorts. Okej nu lät det som om jag inte hade något annat än shorts, men det har jag faktiskt, lovar!
 
Annars så händer det inte så mycket. Sitter och lyssnar igenom gamla Tokio Hotel låtar, och herregud vad minnen man slås av. Tänk att det är ungefär sju år sen jag började lyssna på detta band.. Helt otroligt!

My favorite songs

Eftersom att jag just nu sitter med näsan i min religions bok så har jag inte så mycket att bjuda på. Förutom att jag tycker att detta med Söderblom, Freud och Marx är väldigt intressant. Deras olika syn på religion är faktiskt inspirerande, finns någon bra att lära från de alla tre.
Men nu till det jag skulle skriva, eller bjuda på, mina favorit låtar just nu!
 

Kartlägga ångest

Jag vet inte varför. Varför ångesten kommer såhär på söndagar vet jag inte. Det bara kommer som ett slag i bröstet. Jag vet att jag inte har något att oroa mig för. Eller jo det har jag men inget speciellt. Inget som liksom skulle sätta igång ångesten såhär. Visst jag har tre sjukhusbesök i veckan. Och det på tisdag kommer bli ett hemskt besök, det är mitt sista bad på ASL. Sista gången jag får sitta i väntrummet och prata med Sanna, Lucas, Lotta och de andra. Jag har badat på tisdagar 16.00 på Astrid Lindgrens barnsjukhus sen 08. Det är fem år. Såg kommer göra allt för ont att säga Hejdå. Vi har blivit som en liten familj. Som stöttar varandra genom allt. Delar på allt.
Även fast att det känns jobbigt så förklarar det inte varför jag varje söndag vill skrika och gråta av trycket som sätter sig över bröstkorgen...

Jag får helt enkelt försöka fundera på det. Kom och tänka på ett tips jag fick för många året, av en gammal gammal vän jag inte pratat med på väldigt länge. Han sa iallafall att om man precis när ångesten kommer. Skriver ner tid på dygnet, vad man senast tänkte på och känslan. Så skulle man kunna kartlägga sin ångest. Inse vad som triggar igång det. Ska nog försöka mig på det!


Passenger

 Om jag är tjurig över att biljetterna till hans konsert är slutsålda? JA! Fan hur kunde jag ha missat det.... Står inget om rullstolsplatser heller då det på Medis i slussen..ÅH!

Ångest ett återkommande tema i mitt liv

Jag skulle vilja säga att jag mår bra. Att livet flyter på och att saker börjar ordna sig. Visst saker börjar att ordna sig. Men jag har mer ångest nu än innan. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Vill gömma mig från min egna ångest. Men det fungerar ju inte så..


Hej-jag-heter-Sofia-och-är-blek-som-en-vampyr!

Kanske är det Jasper Hale som kommit och bitit mig en natt då jag sovit? Man kan ju önska att det vore så. Men ikke, jag har helt enkelt inte fått någon sol på väldigt länge! Inte för att jag brukar vara brun, men mina fräknar brukar få färg och ge ansiktet en klick färg. Och det är jag glad över!


Bak drömmar

Alltså nu pratar vi inte om rump drömmar, utan om baknings drömmar!
Kom på lite saker jag skulle vilja baka innan jag typ dör, typ en bucketlist men med bak grejer.
Såhär kommer liten av den.
Jag vill baka:
•... en riktig engelsk Spotted Dick (Namnet är ju underbart, haha)
•... En ombre tårta med minst fyra lager!
•... En ost-sufflé och en choklad-sufflé.
•... En tarte au citron (En citronpaj med marängtäcke)
•.. En banana crème pie

Ja det där var väl ett fint urval av saker jag vill baka!
Och här kommer en söt bild!



Märker

Mörkret har lagt sig över staden igen, och även över vårt blåa lilla hus. Det är helt knäpp tyst förutom blåsten som skakar träden. Ibland kan en bil höras på avstånd. Men inte mer än så. Räknar man bort de två ljuden, som ändå inte är så störande, så är det knäpp tyst. En tystnad som för de flesta innebär ro. Men inte för mig. Det är nu, när alla gått och lagt sig som min hjärna stänger ner sin fasad. Det är nu ångesten kryper fram. För precis som att jag är en jävel på att visa mig glad fast att jag mår skit, så har min hjärna något sätt att stänga bort det jobbiga. Iallafall så länge jag håller igång.
Det är som om min pyjamas är signalen. Så fort jag får på mig den så kommer ångesten. Som en på knapp liksom. Det är obehagligt. Obehagligt att inte känna sig trygg i sin egna säng. Att vara skrämd av sina egna tankar.
Tankar som egentligen inte går att sätta fingret på. Det handlar om allt möjligt. Saker man inte vill tänka på. Tankar man skjuter undan under dagen för att slippa. För att slippa må dåligt och slippa gråta.
Men nu på natten fungerar det inte längre. Och jag ligger ofta i sängen och funderar på varför. Varför jag inte är stark nog att trycka ifrån mig tankarna på natten. Pressa bort dom från min hjärna.
Jag är för svag helt enkelt. För svag för att styra mina egna tankar.


At the hospital

Precis som rubriken säger så sitter jag just nu på sjukhuset. I väntan på att badet ska sluta. Har bara fyrtiofem minuter att slå ihjäl. Så har lagt beslag på den skönaste soffan och sitter och lyssnar på trevlig musik. Just nu är det Your Body av Christina Aguilera.
Annars så bultar min otrevliga bula på foten. Men den är inte så blå som den var igår. Tur det!

Nej nu ska jag leka stalker och leta igenom lite paparazzi bilder. Någon har nämligen klippt av sig sina dreads.


HP

Okej, jag hittade den här bilden på Twitter och fy tusan vad roligt om någon sån bok kunde komma ut. Påminde mig för övrigt om att det är dags för HP maraton snart!


Morsning korsning

Idag känner jag mig faktiskt rätt så bra, förutom att mina leder är kassa. Känns som om hjärnan börjar inse att livet inte ska vara fyllt med ångest hela dagarna. Så det är riktigt skönt. Lämnat in min svenska nu, så har bara en munta kvar sen är jag helt klar med svenska kursen. Yey för mig! 
Så här ser jag ut idag.. Kanske inte med luvan uppdragen, men ändå!

Tidigare inlägg
RSS 2.0